Hoppa till huvudinnehåll
Arbetsmiljö

”Jag bröt ihop hos doktorn”

Alldeles för mycket att göra resulterade i långa arbetsdagar – och utbrändhet. Ingenjören Liselotte Lindéns väg tillbaka har varit en resa.
Lina Björk Publicerad
Per Knutsson
Liselotte Lindén tycker att hennes arbetsgivare agerade föredömligt när hon blev sjukskriven på grund av utbrändhet. Per Knutsson

Som konstruktör i byggbranschen, som är både konjunkturkänslig och stressig, fylldes arbetsuppgifterna på i en aldrig sinande ström. Det började med att Liselotte fick värk i nacken. Sedan fick hon ont i armen och handen och gick till företagets sjukgymnast.

– När jag besökte henne för tredje gången på ett halvår frågade hon mig vilken tid jag hade kommit till jobbet på morgonen. Jag tyckte att det var en konstig fråga, men hon såg att jag inte mådde bra. Jag hade under flera år känt att det inte spelade någon roll hur långa mina arbetsdagar blev – det fanns alltid dubbelt att göra nästa dag.

Sjukgymnasten bokade ett möte med Liselottes chef och de kom överrens om en plan som innebar att hon inte skulle ta på sig några nya arbetsuppgifter, inte jobba övertid och avsäga sig en stor del av sina fackliga uppdrag. Det gick bra i några månader, men vid en rutinkontroll hos Liselottes diabetesläkare upptäcktes en blödning i ena ögat samt förhöjda blodglukosvärden. 

– Jag bröt ihop under det sjukhusbesöket och sjukskrevs.

Framför allt lyssnar jag lite mer på mig själv i dag

Liselotte Lindén var sjukskriven i tre månader. I december gick hon tillbaka till arbetet för att arbetsträna. Hon gick successivt upp i arbetstid, men de stressmoment som fanns där innan sjukskrivningen fanns fortfarande kvar. Värken återkom och hon fick sjukskrivas igen. Hennes arbetsgivare Strängbetong tog beslutet att hon måste byta arbetsuppgifter för att må bättre.

– Jag fick börja på teknik- och utvecklingssidan, där jobbet inte alls är lika tidsstyrt. 

En av de viktigaste sakerna företagshälsovården och sjukgymnasten stöttade Liselotte Lindén med under den här tiden var att sortera, säga stopp och uppmuntra. 

Läs mer: Här tas "väggen" på allvar

– Dialogen mellan företagshälsovård, arbetsgivare och mig var jätteviktig och gjordes på ett bra sätt. Vi hade möten där vi pratade om hur min återgång till arbetet skulle gå till och vad jag behövde för att komma tillbaka på bästa sätt. Arbetsgivaren undrade vad de kunde göra för att få mig att må bättre snarare än att se mig som ett bekymmer.

Trots att sjukskrivningen och tiden före och efter har varit tuff har Liselotte Lindén fått med sig erfarenheter som kommer till användning i arbetslivet.

– Jag har lärt mig att säga nej. Jag försöker även underlätta praktiska saker för mig själv, som att stänga
av aviseringar av mejl. Men framför allt lyssnar jag lite mer på mig själv. 

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arbetsmiljö

Sveriges mest udda yrke? Johan är tunnbindarmästare

På högstadiet nekades Johan Thorslund att göra en tunna i träslöjden – det var alldeles för svårt. I dag är han Sveriges enda tunnbindarmästare och exporterar hantverkstunnor till dryckesförädling.
Joachim Stokstad Publicerad 26 juni 2026, kl 06:02
Johan Thorslund är tunnbindarmästare på Thorslundkagge som gör ektunnor till dryckesförädling. Ett tidskrävande hantverk med lång historia. Foto: Fredrik Stehn

Johan Thorslund, hur hamnade du i detta 2 500 år gamla yrke?

– I träslöjden i nian skulle vi få göra ett valfritt projekt under en termin. Jag ville göra något som ingen annan gjorde och valde en trätunna. Men läraren sa nej, det var för svårt. Det triggade något i mig, så senare läste jag på om tunnbinderi och hittade en 80-årig mästare på Gotland. Efter det praktiserade jag på ett ölbryggeri i Storbritannien och besökte binderier i Europa. I gymnasiet skapade en skola i Norrköping en skräddarsydd utbildning i ämnet, med mig som enda elev.

Har du konkurrenter i Sverige?

– Det finns ett till tunnbinderi, men där görs främst trädgårdstunnor, inte tunnor för drycker som är min specialitet. Jag är den första i Sverige som har fått mästarbrev i det på 50 år.

Vad är det bästa med yrket?

– Komplexiteten. Att allt man gör hänger ihop. En glipa på en halv millimeter kan göra en tunna obrukbar.

Johan Thorslund, tunnbindarmästare Thorslundkagge. Foto: Fredrik Stehn

Får du fortfarande nya utmaningar?

– Min vision, som jag funderat på i 25 år, var länge att vi skulle lyckas få en dubbelt oval tunna – som var mitt gesällprov – i produktion. För några år sedan lyckades jag anpassa våra maskiner för det.

Hur ser processen från ekstock till färdig tunna ut?

– Den optimala eken är 150 år och växer rak och hög i granskog. Jag betalar ibland upp till fyra gånger mer än andra uppköpare, eftersom kvaliteten är så avgörande. Ändå är utbytet bara 25 procent – resten går till att värma fabriken. Ekarna kapas på längden och klyvs till tårtbitsform. Sedan sågas de till stavämnen, som får ligga utomhus i två–tre år, för att mogna och laka ur bitterämnen, innan de tas de in i fabriken.

– Efter det ska de bearbetas så att de är bredast på mitten och har rätt vinkel på sidorna. Nu läggs ämnena ihop till på millimetern exakt rätt bredd, reses till en spretande tunna, dras ihop med en vajer och värms upp över eld,  för att kunna böjas. Spåret där botten ska sitta tätas med en deg av rågmjöl och vatten. När metallband runt tunnan är på plats provtrycks den. Det tar runt en dag för en person att få till en tunna.

Vad är det som är så speciellt med just ek som träslag?

– Det har aromegenskaper som gör att det lämpar sig för att förädla drycker.

Vad kostar en tunna?

– Från 3 000 till 12 000 kronor, beroende på storlek. Finns från 3 till 225 liter.

Hur ofta händer det att en tunna inte håller måttet?

– Det händer, då får man gå tillbaka och göra om.

Vilka kunder har ni?

– Främst dryckesproducenter, men även privatpersoner som till exempel vill hälla köpt whisky i en mindre tunna för att förändra dryckens karaktär. På senare år har vi alltmer visningar, rundturer och provningar, exempelvis av whisky och rom. Man pratar nästan enbart om hur länge en dryck har lagrats på tunna, mer sällan om vilken sorts tunna. En och samma whisky smakar helt olika beroende på tunnan.

OM THORSLUNDKAGGE

VAR: I Högsjö, 1,5 mil från Vingåker.

ANSTÄLLDA: Sju, inklusive Johan Thorslund.

PRODUKTION: 500–1 000 tunnor per år. Thorslundkagge tillverkar ektunnor för dryckesförädling. Plus en del trädgårdstunnor för vatten eller växter. Dessa tillverkas bland annat av begagnade vinfat.

EXPORT: Till 14 länder runt om i världen.

De största tunnorna är på 225 liter och väger runt 50 kilo. De minsta är på fem liter och säljs till privatpersoner. Det tar drygt tre år från träd till tunna.

Få exemplar av ekar lämpar sig för att bli tunnor. Ändå kan man bara använda 25 procent av den ek som köps in. Men resten används för att värma fabriken. 

Ek kan innehålla upp till 400 arom- och smakämnen av olika karaktär som under lagring bidrar till dryckens smak och bouquet. Svensk ek ger annan karaktär än fransk och amerikansk.

Den äldsta maskinen i Thorslunds tunnbinderi har runt 100 år på nacken. Maskinerna är inköpta runt om i Europa.