Hoppa till huvudinnehåll
Arbetsmarknad

Pendlares tålamod prövas

Gränskontrollerna mellan Danmark och Sverige innebär längre restid, färre avgångar och fler byten för de tiotusentals som dagligen pendlar över Öresund. Men i längden kan kontrollerna få konsekvenser för arbetsmarknaden i Öresund.
Linnea Andersson Publicerad 19 februari 2016, kl 15:25
Öresundsbron.
Både Sverige och Danmark tjänar på arbetspendlandet över Öresund. Foto: JOHAN NILSSON / TT

Både Sverige och Danmark tjänar på arbetspendlandet i Öresundsregionen. Arbetslösheten i Malmö är dubbelt så hög som den i Köpenhamn, samtidigt som den danska huvudstaden är i behov av arbetskraft. Att många malmöiter jobbar i Köpenhamn gör till exempel att behovet av socialbidrag minskar för Malmö stad, även om det är de danska företagen som gör störst vinning på rörligheten. Det är dock de svenska Öresundspendlarna som drabbas hårdast av gränskontrollerna.

Sedan i höstas måste den som tar bilen eller tåget över Öresund kunna visa id-kort på väg in i Sverige. Den 4 januari i år utökade Sverige kontrollerna genom att införa transportörsansvar som innebär att företag som driver trafik med buss, tåg, flyg och färja är skyldiga att kontrollera att passagerare har fotolegitimation som är godkänd av svenska myndigheter.

– Det är stor spännvidd mellan den som drabbas av tio minuter längre restid och upp till 50 minuter. Men det är trångt på tågen i och med att man kör med färre turer och kortare tåg, säger Johan Wessman, företagsekonom och vd på Öresundsinstitutet.

I skånska medier kan man läsa att förseningarna inte blivit särskilt stora, vilket enligt Johan Wessman beror på att man lagt in färre avgångar i ordinarie tidtabeller, men den faktiska restiden blir betydligt längre nu än innan kontrollerna infördes. (Se exempel nedan.)

Än så länge menar han att det främst går ut över privatlivet, en bild som bekräftas av Unionen. Eftersom 93 procent av pendlarna jobbar i Danmark men bor i Sverige kommer man i tid till jobbet men får längre hemresa. Dessutom försämras kvaliteten på pendlandet.

– Tidigare kunde du sitta ner och jobba på tåget. Du tog fram datorn och 35 minuter senare var du framme i Malmö.

Bara de senaste veckorna har Johan Wessman och hans kollegor på Öresundsinstitutet fått signaler om att många inte orkar pendla längre och därför tänker sluta jobba i Danmark. Under de första fem veckorna minskade tågresandet med nio procent. En del väljer att ta bilen i stället och att samåka, medan andra som har möjlighet jobbar hemifrån en eller par dagar i veckan.

Enligt Johan Wessman märks en skillnad mellan olika typer av pendlare. Dels är det de högutbildade specialisterna, vars arbetsgivare satsar mer på sina anställda. Dels är det många ungdomar som jobbar i butiker och på restauranger vars arbetsgivare inte är lika angelägna om att underlätta pendlandet för dem.

– På sikt tror vi att det blir mindre tågpendlande och att tillflödet av arbetspendlare kommer minska, att människor frågar sig om de verkligen vill jobba i Köpenhamn. Det är redan besvärligt med olika skatteregler och så vidare. Men vi tror inte på någon domedagsprofetia.

I nästa led tror Johan Wessman att gränskontrollerna får konsekvenser på arbetsplatserna, att de anställda inte kommer att orka lika mycket och funka lika bra på jobbet och att en del förmodligen kommer sluta pendla.

Öresundsinstitutets bedömning är att kontrollerna kommer att vara kvar i minst ett år. Polisen vill till exempel bygga en perrong på den danska sidan mellan Kastrup och bron vilket tyder på en mer långvarig lösning. Trots det tror Johan Wessman att man kan underlätta för arbetspendlarna.

Inrikesminister Anders Ygeman förhandlar till exempel med sin danska minsterkollega om att flytta gränskontrollerna från Hyllie till Kastrup, så att det blir ett i stället för två stopp. En annan möjlighet är att polisen kliver på i Danmark och kollar passen på väg över bron. Då slipper man stoppet i Hyllie. En annan lösning vore att stärka den fria rörligheten i Norden, i och med att Schengensamarbetet äventyras av nationella gränskontroller.

Trots problemen för pendlarna finns det även fördelar med gränskontrollerna enligt Johan Wessman.

– Mötesfrekvensen mellan svenska och danska politiker har tvingats upp och jag tror aldrig att politiker har varit så pålästa om situationen i Öresundsregionen som nu. Dessutom har det här lett till något slags regionalt krisläge som har svetsat samman Öresund.

Exempel: Pelle pendlare

Kastrup: Pelle bor i Lund och jobbar i Köpenhamn. På väg hem från Köpenhamn stannar tåget i Kastrup där alla passagerare får kliva av. Pelle och de andra får byta perrong och visa upp sina legitimationer för en vakt som fotar varje id-kort innan de får kliva på nästa tåg. Tidigare gick tågen var tionde minut men eftersom det är trångt på Kastrup är det bara hälften så många avgångar nu. Har Pelle tur hinner han med tåget som väntar och då tar bytet nio minuter, har han otur får han vänta på nästa och då tar det 29 minuter.

9 – 29 minuter

Hyllie: Väl över på den svenska sidan stannar tåget i Hyllie. Där kliver passpolisen på och går igenom samtliga passagerares legitimationer. I snitt tar detta sju minuter, men eftersom det är rusningstid och Pelle sitter på ett fullt tåg får han vänta 15 minuter.

15 minuter

Malmö C: För att förseningarna från Hyllie inte ska fortplanta sig väntar tågen in nästa avgång på Malmö central. Eftersom Pelle ska vidare till Lund får han snällt sitta kvar på tåget som står stilla i 15 minuter.

Sammanlagd förlängd restid = 39 – 59 minuter

Öresund:

Antal arbetspendlare från Skåne till Danmark:

2013: 14 493

2014: 13 872

2015: 13 260 (första kvartalet)

Antalet arbetspendlare från Danmark till Skåne är betydligt lägre och var 2013 endast 1 016 personer.

Öresundsdatabasen

Arbetsmarknad

Hennes jobb – skapa ditt fredagsmys

Hon är hemkunskapsläraren som blev mamma till sourcream & onion och många andra chipssmaker. Möt Inger Gustafsson, som trots 30 år som produktutvecklare inte tröttnat på snacks.
Ola Rennstam Publicerad 12 april 2024, kl 06:01
produktutvecklaren Inger Gustafsson på Estrella arbetar med att ta fram nya smaker.
I labbet tar produktutvecklaren Inger Gustafsson fram de chipssmaker som ska lanseras första kvartalet 2025. Under arbetet väger hon upp en exakt mängd kryddor och blandar i en påse med osaltade chips – och smakar sig fram.  Foto: Nicke Messo

Hur hamnade du på Estrella?

 – Jag är utbildad hemkunskapslärare och har alltid haft ett stort intresse för matlagning och smak. Det kan vara svårt att tänka sig nu, men 1987 var det ont om lärarjobb och jag sökte säkert 50 tjänster innan jag såg en annons där Estrella sökte en produktutvecklare. Jag har kvar samma tjänst, men uppgifterna har ändrat sig mycket sedan dess.

Vad är det bästa med ditt jobb?

– Att jag får vara kreativ och innovativ. Jag känner verkligen att man litar på min kunskap. Vi är tre produktutvecklare i Göteborg och tre på vårt bolag i Norge, det är verkligen ett samarbete.

Hur får ni fram en ny smak?

– Vi börjar med att ta fram ett antal olika smakinriktningar för den produkt som ska lanseras ett år senare. Vi inspireras av allt från trender i krogvärlden till önskemål från våra kunder. I samarbete med våra leverantörer tar vi sedan fram kryddblandningar som vi testar, justerar och diskuterar oss fram till några smaker som vi är nöjda med. Det blir mycket smakande! Till slut får en panel med konsumenter tycka till.

Vilken är den största utmaningen?

– Att skapa balans. Du vill få till en bra start som gör smaken spännande, den ska vara saftig och ha en fyllighet och på slutet ge en ”lagom” eftersmak som inte dör av för snabbt. Man ska inte bli mätt på smaken efter tre chips.

Vilken smak är du mest stolt över?

– Jag var med och tog fram sourcream & onion på 80-talet som spred sig över hela Europa. Våra säljare hade hittat en variant i USA, men den var ganska smörig. Vi sökte något som kunde passa här och när jag lade till mer gräddfil gifte sig syran och löken. Det blev en omedelbar succé, vi nådde personer som aldrig brukade äta chips.

Har du gjort några mindre lyckade produkter?

– Smak är subjektivt och det är inte alltid mina favoriter som lanseras. Ibland har vi satsat på ”snackisar” som smak av varma mackor och äpplepaj. Ärligt talat tyckte jag chipsen med hamburgarsmak var ”så där”.

Äter du mycket chips på fritiden?

– Det kan bli lite mycket av det på jobbet så jag äter mer jordnötsringar och nötter hemma. Men det är en viktig del i jobbet att exempelvis testa konkurrenternas sortiment.

Hur ser du på hälsoaspekten med snacks?

– Man ska äta allt med måtta, men jag tycker att chips har oförtjänt dåligt rykte. De innehåller vitaminer, vegetabiliska fetter, fibrer och proteiner.

5 saker du inte visste om chipstilverkning

  1. Under 2023 konsumerade svenska folket 266 911 120 påsar snacks. Den genomsnittliga svensken äter cirka 5,8 kilo per år, nionde högst i Europa.
     
  2. Vid Estrellas fabrik i Angered utanför Göteborg tillverkas årligen strax under 24 000 ton snacks. Här finns också huvudkontor och produktutveckling.
     
  3. Det går åt nära fyra kilo potatis till ett kilo chips. Rå potatis innehåller en stor del vatten som ångas bort under tillverkningsprocessen.
     
  4. Estrellas grundare Folke Andersson har en arena uppkallad efter sig i Ecuador: Estadio Folke Anderson, som rymmer 14 000 människor.
     
  5. 22 minuter. Så lång tid tar det för potatisen att förvandlas till ett färdigt chips i fabriken. Knölen sorteras, tvättas och skivas innan den friteras i 175 gradig olja. Därefter åker chipsen genom en stor trumma som fördelar kryddblandningen jämnt.
Estrellas fabrik i Angered.
Efter att chipsen friterats i 175 gradig olja åker de genom en stor trumma som fördelar kryddblandningen jämnt. Foto: Nicke Messo

ESTRELLA

  • 267 anställda, från 20 olika länder. De flesta arbetar vid anläggningen i Angered utanför Göteborg.
  • Bolaget grundades 1946 av Folke Andersson. De första åren importerades bananer från Sydamerika. Produktion av chips och popcorn inleddes 1957.
  • Unionenklubben på Estrella har 77 medlemmar.
Arbetsmarknad

Transport vill ta över kabinanställda

Transportarbetarförbundet är i öppen strid med Unionen. LO-förbundet har börjat organisera kabinanställda − en bransch som tillhör Unionen − med uttalat syfte att ta över hela avtalsområdet.
Ola Rennstam Publicerad 8 mars 2024, kl 14:18
Till vänster kabinpersinal, till höger Transportarbetarförbundets huvudkontor.
Transportarbetarförbundet och Unionen är i öppen konflikt. Transport organiserar nu kabinpersonal, som normalt tillhör Unionen, i ett försök att utvidga sitt inflytande över avtalsområdet. Foto: AP/Claudio Bresciani/TT.

Det har seglat upp en konflikt mellan Unionen och Transportarbetarförbundet. Bråket gäller vilket fackförbund som anställda inom flyget ska tillhöra. Enligt Transports förbundsordförande, Tommy Wreeth, är många kabinanställda missnöjda med Unionens sätt att företräda dem och vill nu gå över till LO-förbundet.

Tommy Wreeth.
Tommy Wreeth. Foto: Martin Hörner Kloo.

I en krönika i tidningen Transportarbetaren går Tommy Wreeth till attack mot Unionen och konstaterar att hans förbund nu officiellt börjat organisera kabinpersonal inom flyget. Syftet är att ”ta över hela avtalsområdet från Unionen på sikt”. Han passar också på att dela ut en råsop mot Unionen:
”Deras nuvarande förbund Unionen verkar mest intresserade av deras avgift och mindre intresserade av fackligt medlemsnära arbete", skriver Tommy Wreeth i krönikan.

Unionen har en annan bild av stämningen bland medlemmarna inom flyget. Samtidigt är ledningen medveten om att det finns en frustration kring hur villkoren i branschen har försämrats under de senaste åren, särskilt efter pandemin.

− Generellt är medlemmarna inom flyget nöjda med Unionen men vi vet också att det finns missnöje. Vi har nu en tät dialog med alla klubbar för att reda ut eventuella missförstånd och se hur vi kan hjälpa dem istället för de lämnar till ett annat förbund, säger Martin Johansson, andre vice ordförande i Unionen.

Vilken är er kommentar till Transports agerande i den här frågan?

Martin Johansson.
Martin Johansson. Foto: Peter Jönsson.

Det är bara ett halvår sedan vi fick till ett avtal mellan Unionen och LO för att hantera den här typen av frågor, och nu väljer de att bryta mot det avtalet genom att försöka organisera en grupp som vi sedan länge organiserar och tecknar avtal för. Det är tråkigt och bekymmersamt, säger Martin Johansson.

Kollega har varit i kontakt med de tre kabinklubbar, som enligt Transportarbetarförbundet, har uttryckt att de är beredda att lämna Unionen. Samtliga tillbakavisar uppgifterna, man påpekar dock att man uttryckt missnöje med hur förbundet företrätt dem men att man nu har en bra dialog.

Tommy Wreeth vill inte uppge vilka företag det rör sig om eller hur många som gått över till Transport, men skriver i ett mejlsvar att det finns en lång historik av missnöje med Unionen bland kabinanställda.

Enligt Unionen finns ett avtal mellan LO och Unionen om att inte ta över varandras medlemmar. Bryter ni mot det avtalet?

"Transport har inte sökt medlemmar inom avtalsområdet. Det är kabinanställda som kontaktat oss och uppgett att de är missnöjda med Unionen och att de vill byta till Transport. Vi har sedan informerat Unionen, LO och arbetsgivarorganisationen om situationen, enligt praxis."

Du går hårt mot Unionen i din krönika och skriver att Unionen inte är någon riktig fackförening och att Unionen bara är intresserad av medlemsavgifterna. Står du fast vid den kritiken? På vilket sätt är Unionen inte någon riktig fackförening?

"Jag skriver att medlemmar i Unionen vänt sig till oss och att de söker efter en riktig fackförening som är närvarande och tar fighten. Jag skriver ingenting om vad Unionen är eller inte är. Jag skriver också att det "verkar" som att Unionen mest är intresserade av deras avgifter och det är ordagrant den kritik som framförts till oss från de som kontaktat oss. Om kabinanställda varit nöjda med Unionen hade vi sannolikt inte varit där vi är. Sedan kan Unionen säkerligen agera bättre inom andra branscher och till andra medlemsgrupper."