Hoppa till huvudinnehåll
Ledare

Chef – ta åt dig lagom av kritiken

Som chef vill jag lyssna och vara öppen. Men jag har också lärt mig att jag måste skydda mitt inre.
Helena Ingvarsdotter Publicerad 8 september 2021, kl 11:41
Christopher Hunt
Helena Ingvarsdotter, chefredaktör för Chef & Karriär och Kollega. Christopher Hunt

Inför mitt första chefsjobb fick jag flera goda råd av en tidigare chef, vars ledarskap var ett sådant som jag själv vill utöva: öppet, prestigelöst, utvecklande, mänskligt.

Till att börja med blev jag lite förvånad över en av punkterna. Den gick ut på att man behöver ett kevlarskal, ett skyddande hölje, så inte allt man får ta emot går rätt in. Jag vet nu att det är ett bra råd.

Det går att som chef vara sitt sanna jag som människa, utan förställning. Men det funkar inte att ta åt sig för mycket när medarbetare ibland blir besvikna på en. Som chef är du ju ansvarig för både hela gruppens arbetsmiljö och verksamheten i stort.

Det är inte heller sunt att alltid låta sin egen tuffa självkritik gå in på djupet.

Jag tänker på det här när jag läser om ny forskning som visar att unga kvinnor är mest uppskattade som chefer, samtidigt som de underskattar sina förmågor och mår sämre.

Läs mer: Unga chefer mer uppskattade än äldre

Kraven från omgivningen och dem själva är förmodligen orimliga. De behöver beväpna sig med det där skyddande skalet – och lita på att det de gör är bra.

Ledare

Hur nära ska chefen gå i utvecklingssamtalet?

Nu är tiden för utvecklingssamtalen på många arbetsplatser. Men hur personliga ska de vara egentligen?
Helena Ingvarsdotter Publicerad 13 februari 2024, kl 12:58
Helena Ingvarsdotter, chefredaktör och ansvarig utgivare för Chef & Karriär samt Kollega. Foto: Klas Sjöberg.

Så här års håller vi utvecklingssamtal. Följer upp tidigare mål och skapar nya samt listar behovet av kompetensutveckling. Men syftet är även att nå ökad arbetsglädje och då måste samtalet dessutom bli personligt. Det är inte alla bekväma med, att hamna i fokus. Man kan vara blyg. Eller motståndare till upplägget.

”Varför ska vi utvecklas hela tiden? Räcker det inte att vi gör det vi ska?” Ungefär så sa en medarbetare till mig för många år sedan. Bakom låg, tror jag, en önskan att ”få vara som man är”. 

Räcker det inte att vi gör det vi ska?

Ska chefer försöka ändra beteenden? Jag tycker att det finns något som skaver med det – vi människor är olika och det är bra. Ett korrigerande kan skapa en känsla av att inte duga. Å andra sidan påverkar vissa beteenden andras arbetsmiljö negativt och måste stävjas.

Som så mycket annat i ledarskapet är det en balansgång, och lätt att kliva fel. Jag tror ändå på att våga gå nära, för ibland är det först då de viktigaste sakerna uppdagas – som att någon innerst inne inte trivs i nuvarande roll eller är på väg mot överansträngning.