Hoppa till huvudinnehåll
Avtal

Medlemmar i rättegång mot Unionen

För sju år sedan gick Unionen med på en försämring av avtalet för SAS kabinpersonal. Det orsakade raseri bland många medlemmar och 186 av dem stämde Unionen. I går avslutades rättegången.
David Österberg Publicerad
Christine Olsson/TT
Att medlemmar riktar anspråk mot sin fackförening i stället för sin arbetsgivare för försämrade villkor är mycket ovanligt. Christine Olsson/TT

2012 var flygbolaget SAS i ekonomisk kris. Läget var så allvarligt att en konkurs hotade och Unionen gick med på att teckna ett kollektivavtal som innebar sämre pensionsmöjligheter för kabinanställda. Tidigare hade personalen haft möjlighet att gå i pension vid 60 års ålder, men i och med den nya uppgörelsen höjdes pensionsåldern till 65 år.

– Det har varit ett mycket svårt beslut. Det kommer bli kännbara förändringar i arbetsvillkoren för de anställda, men alternativen hade varit värre, sa Unionens dåvarande förbundsordförande Cecilia Fahlberg.


Unionens dåvarande ordfarande, Cecilia Fahlberg, meddelar utanför SAS-Huset på Kastrup att avtalet är klart. Foto: Johan Nilsson/TT

Men avtalet uppskattades inte av alla. Nära 200 personer, de flesta medlemmar i Unionen, ansåg att Unionen inte hade rätt att teckna ett avtal som försämrade pensionsrättigheterna ”utan enskilda arbetstagares godkännande”. De ansåg också att de hade varit med och finansierat pensionsrättigheterna genom att avstå lön. Så 2015 stämde de Unionen för ”olovligt förfogande över intjänad pensionsrätt.”

– Vi gav aldrig vårt godkännande till att våra pensioner skulle minska på det här sättet. Flera av oss har blivit av med upp till hundratusentals kronor i pensionskapital. Vi har svårt att tro att Unionen har rätt att fritt förfoga över våra intjänade pensionsrättigheter utan vårt uttryckliga medgivande. De har avtalat bort våra pensionspengar som om det var deras egna, sa Michael Gärtner, en av de kabinanställda, i ett pressmeddelande 2015.

Rättegången inleddes först den här veckan och avslutades i går, onsdag. Om Unionen förlorar målet kan förbundet få betala skadestånd i mångmiljonklassen. Martin Wästfelt, Unionens chefsjurist, vill inte spekulera i utgången.

– Huvudfrågan är vad en fackförening får göra när det handlar om att teckna kollektivavtal. Hade Unionen rätt att träffa kollektivavtalet? Vår bestämda uppfattning är att vi hade det. Vi ansåg att det alternativet var mindre dåligt jämfört med att sänka lönerna.

Att medlemmar riktar anspråk mot sin fackförening i stället för sin arbetsgivare för försämrade villkor är mycket ovanligt.

– De säger att vi ska betala det som SAS sparade genom uppgörelsen. Men medlemmarna kände mycket väl till uppgörelsen och godkände den. Deras åsikt är att vi skulle haft en individuell fullmakt från var och en av dem, men enligt svensk lag behöver man inte det, det är hela idén med kollektivavtal.

Martin Wästfelt säger också att avtalet inte innebar att pensionspengarna försvann.

– Besparingen för SAS blev att premiekostnaden minskade till följd av den högre pensionsåldern. Pengarna försvann inte, de finns kvar hos Alecta, men omdisponerades.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Ordförande för de fem facken inom industrin.
Facken inom industrin kräver 3,9 procents löneökning för sina medlemmar nästa år. På presskonferensen deltog Peter Hellberg (Unionen), Marie Nilsson (IF Metall), Ulrika Lindstrand (Sveriges Ingenjörer), Nataša Stojković (Livs) och Madelene Engman (GS-facket). Foto: Fredrik Sandberg/TT

Kraven i korthet

  • 3,9 procent i löneökning 2027.
  • Arbetstidsförkortning. En del av löneökningen används till att korta arbetstiden. Hur mycket arbetstiden ska kortas preciseras senare.
  • Fack och arbetsgivare ska tillsammans utreda hur kompetensutvecklingen på arbetsplatser kan förbättras.
  • Facken inom industrin består av Unionen, IF Metall, Sveriges Ingenjörer, GS och Livs.

I dag, måndag, presenterade fackförbunden inom industrin sina gemensamma krav inför nästa års avtalsrörelse. Lönenivån för industrin är viktig eftersom den är vägledande för hela arbetsmarknaden (se faktaruta).

Facken kräver 3,9 procent i löneökning nästa år och vill ha ett ettårigt avtal. Peter Hellberg är ordförande i Unionen och anser att 3,9 procent är det som svensk industri klarar.

– Hur vi sedan använder det utrymmet ska vi förhandla om. Det viktiga är att vi ligger i samma härad som förra avtalsrörelsen inför de kommande förhandlingarna, säger han.
 

Kräver kortare arbetstid

En del av löneökningen ska användas till att korta arbetstiden. Hur stor del och hur mycket arbetstiden ska kortas blir en förhandlingsfråga.

Arbetsgivarsidan menar att Sverige inte har råd att arbeta mindre och att det går ut över produktiviteten. Har de fel?

– Man kan ta ut de produktivitetsförbättringar som vi ser i svensk industri på två olika sätt, antingen kan man få mer betalt eller jobba mindre. Självklart kan man jobba färre timmar om man kan producera lika mycket. Så ja, jag upplever att det är en felaktig argumentation från arbetsgivarna, säger Peter Hellberg.

Unionens långsiktiga mål är minst 100 timmars arbetstidsförkortning. Hur många år ska det ta att nå dit?

– Det får vi se. Vi vill få reallöneökningar och det begränsar oss naturligtvis i hur mycket arbetstidsförkortning vi kan få ut per år. Vill vi ha reallöneökningar tar det längre tid.

Lägre löneökning 

Förra gången det var avtalsrörelse, 2025, blev lönenivån 6,4 procent på två år, med 3,4 procent första året och 3,0 procent i år. I Unionens avtal användes 0,5 procent av löneökningen till att korta arbetstiden med en dag per år.

Facken inom industrin uppger att det varit en lång process för att komma fram till avtalskraven och att det ligger många parametrar med i beräkningen.

– Förra gången hade vi en bild i november när vi krävde 4,2 procent och sedan såg det lite annorlunda ut i mars. Man måste komma ihåg att saker kan förändras över tid, säger Peter Hellberg.

Enligt facken inom industrin finns goda möjligheter att höja lönerna i Sverige. Industrin är stark och tillväxten ökar. I jämförelse med konkurrentländer har produktiviteten ökat mer här samtidigt som arbetskraftskostnaden ligger under genomsnittet i Västeuropa.

”Bekymmersamt hög siffra”

Arbetsgivarna anser att 3,9 procent är för högt.

Claes Arenander.

– Ett lönekrav på 3,9 procent måste bedömas mot företagens faktiska konkurrensläge. Om kostnaderna ökar snabbare än produktiviteten riskerar vi att göra Sverige mindre attraktivt för investeringar och därmed också för framtida jobb, säger Claes Arenander, förhandlingschef på IKEM - Innovations- och kemiindustrierna, i en kommentar.

Han får medhåll av Marcus Dahlsten, förhandlingschef på Teknikföretagen.

Marcus Dahlsten.

– Det är en bekymmersamt hög siffra som facken inom industrin presenterat i dag, säger han i ett pressmeddelande.

Arbetsgivarna är också motståndare till kortare arbetstid. De anser att vi bör arbeta mer, inte mindre. 

Avtalet löper ut 31 mars

Förhandlingarna mellan fackförbund och arbetsgivare ska vara klara senast den 31 mars nästa år. Därefter förhandlas övriga kollektivavtal med industrins kollektivavtal som riktmärke.

Vad är märket? Industrin sätter lönenivån för alla

  • Fack och arbetsgivare inom industrin kommer överens om hur stor löneökningen ska vara i alla branscher på svensk arbetsmarknad. Nivån brukar kallas ”märket”.
  • Första steget i att sätta märket är att facken inom industrin enas om vilken nivå de anser är rimlig. Därefter förhandlar de med arbetsgivarorganisationerna inom industrin.
  • Facken inom industrin är Unionen, Sveriges Ingenjörer, IF Metall, Livs och GS.
  • Anledningen till att industrin bestämmer lönenivån är att Sverige är ett exportberoende land. Fack och arbetsgivare tar hänsyn till företagens konkurrenskraft mot omvärlden när de bestämmer nivån.
  • Flera fackförbund inom LO, bland andra Kommunal, anser att de blir utan inflytande när några få är med och sätter ”märket”. Löneökningar i procent gör också att klyftorna mellan låg- och högavlönade växer.