Hoppa till huvudinnehåll
Ledare

Mördande stress

I fjol omkom 50 personer i olyckor på landets arbetsplatser. Ofta handlar det om fall- eller klämolyckor. Men frågan är hur många ytterligare som dör av – men inte nödvändigtvis på – jobbet. Ditt arbete kan faktiskt vara livsfarligt utan att du har en aning om det.
Publicerad 11 september 2019, kl 09:57
Christopher Hunt
Niklas Hallstedt. Christopher Hunt

Allra farligast kanske det är för dig som är mellanchef. Att vara ständigt pressad mellan krav uppifrån och nedifrån och med små möjligheter att påverka kan leda till långvarig stress. Stressen i sin tur kan ge upphov till blodfettsrubbningar och förändringar i immunsystemet som ökar risken för stroke och hjärtproblem, enligt forskningen.

Det finns många ”kan” och ”om” i detta resonemang. Stressen behöver ju inte vara farlig, i alla fall inte så länge den är tillfällig och hanterbar. Och hur man hanterar den är individuellt, vissa är mer stresståliga än andra.

Läs mer: Stressen kan ta livet av dig

Men visst bör det ringa en varningsklocka för den som ständigt upplever sig som stressad. Inte minst om man gillar sifferexercis: varje år dör cirka 7 000 personer av stroke, 9 000 dör av hjärtinfarkt.

Min egen far dog av en hjärtinfarkt 64 år gammal. Och ja, han var mellanchef.

Niklas Hallstedt 
– Tf chefredaktör och ansvarig utgivare

[email protected]

Ledare

Hur nära ska chefen gå i utvecklingssamtalet?

Nu är tiden för utvecklingssamtalen på många arbetsplatser. Men hur personliga ska de vara egentligen?
Helena Ingvarsdotter Publicerad 13 februari 2024, kl 12:58
Helena Ingvarsdotter, chefredaktör och ansvarig utgivare för Chef & Karriär samt Kollega. Foto: Klas Sjöberg.

Så här års håller vi utvecklingssamtal. Följer upp tidigare mål och skapar nya samt listar behovet av kompetensutveckling. Men syftet är även att nå ökad arbetsglädje och då måste samtalet dessutom bli personligt. Det är inte alla bekväma med, att hamna i fokus. Man kan vara blyg. Eller motståndare till upplägget.

”Varför ska vi utvecklas hela tiden? Räcker det inte att vi gör det vi ska?” Ungefär så sa en medarbetare till mig för många år sedan. Bakom låg, tror jag, en önskan att ”få vara som man är”. 

Räcker det inte att vi gör det vi ska?

Ska chefer försöka ändra beteenden? Jag tycker att det finns något som skaver med det – vi människor är olika och det är bra. Ett korrigerande kan skapa en känsla av att inte duga. Å andra sidan påverkar vissa beteenden andras arbetsmiljö negativt och måste stävjas.

Som så mycket annat i ledarskapet är det en balansgång, och lätt att kliva fel. Jag tror ändå på att våga gå nära, för ibland är det först då de viktigaste sakerna uppdagas – som att någon innerst inne inte trivs i nuvarande roll eller är på väg mot överansträngning.