Hoppa till huvudinnehåll
Arbetsmiljö

Säljaren Göran: ”Man måste vara stark, annars går man sönder”

Nära 30 års framgångsrik försäljning är inte mycket värt om man inte når budget. Det har toppsäljaren Göran nyligen fått erfara efter att hans största kund plötsligt frös alla inköp.
Ola Rennstam Publicerad
Johnér
13,5 procent av Unionens yrkesverksamma medlemmar arbetar som säljare. Johnér

Nu sitter jag i ”skruvstädet” och det finns en förväntan att jag ska söka andra jobb.

Det säger Göran, som har jobbat som säljare i den internationella jättekoncernen i snart 30 år. Han har arbetat sig uppåt i företaget och har i dag en position där han ansvarar för affärer för mångmiljonbelopp. Det är affärsuppgörelser som kan ta allt från ett par månader till ett par år. Att vara ute och träffa kunder är det bästa han vet.

– Jag kan verkligen det här jobbet, men vet också vad jag är mindre duktig på. Det kan vara en honungsfälla om det går riktigt bra och man har många affärer i omlopp samtidigt. För mig har det varit en mognadsprocess att lära mig att säga nej, för tackar man ja till allt räcker plötsligt dygnets timmar inte till.

Han bär en ledig mörk kavaj och svarta jeans och har håret bakåtstruket. Framtoningen är mjuk och behaglig och rimmar illa med klichébilden av en framgångsrik säljare som tuff och påstridig. Pondus och självförtroende är det däremot ingen brist på.

Pressen att inte misslyckas är enorm och den har tärt på mig

Som säljare gäller det att alltid ligga på topp – att inte nå budget finns inte. Och det är extra tydligt när man befinner sig på Görans nivå. Budgeten han ska leverera baserar sig på avdelningens fjolårsresultat och är inte förhandlingsbar. De som visar tecken på minskad hunger eller haltande resultat blir ifrågasatta av ledningen.

Läs mer Unionen: Hårdare klimat för säljare

– Pressen att inte misslyckas är enorm och den har tärt på mig. Jag har sett många duktiga kollegor bli brutalt behandlade internt för att de inte nått sina försäljningsmål, berättar han.

Den som kan hantera pressen och ro affärer i hamn kan däremot tjäna enorma belopp. Görans grundlön är 70 000 kronor i månaden men han tjänar i själva verket mycket mer, oftast mellan en och två miljoner om året tack vare ett provisionssystem.

– Varje medalj har en baksida. I det här jobbet arbetar du mer eller mindre jämt. Någon period låg jag på 1 100 övertidstimmar. Men jag har inte rätt att klaga, jag har fått uppskattning och blivit belönad. Men jag hade inte fått vara kvar så här länge om jag inte levererat.

Att det kan svänga snabbt på toppen har Göran nyligen fått erfara. Görans överlägset största kund, som årligen köper tjänster från bolaget för över en miljard, drog förra året i nödbromsen och frös alla inköp. Plötsligt var det omöjligt för honom att göra affärer.

Läs mer: Tipsen till dig som vill bli säljare

– Det gick av förklarliga skäl inte så bra för mig förra året, så nu sitter jag själv i ”skruvstädet”. Häromdagen fick jag en ”heads up” av min chef och nu behöver jag ta ställning till min situation.

Att Göran klarat budget alla andra år och dragit in enorma belopp till sin arbetsgivare är inget som skyddar honom från att bli ifrågasatt. Inte heller att försäljningstappet beror på yttre faktorer som han inte kunnat styra över. Göran konstaterar luttrat att hos hans arbetsgivare är man aldrig bättre än sin senaste affär.

– Mina chefer förstår, men de har i sin tur chefer över sig utomlands som struntar fullständigt i orsaken, för dem talar siffrorna sitt tydliga språk. Jag får nog inte sparken men det finns en klar förväntan att jag ska söka andra jobb. Jag får se hur jag gör för jag skulle få lappsjuka av att sitta här i huset och leka kontor bland alla som tror att livet är en Excelfil.

– Jag beklagar mig inte, för jag vet vad jag gett mig in på och kan spelreglerna. Men helst skulle jag förstås önskat att få sluta av eget val.

Göran nämner vikten av balans i arbetslivet, att vågskålen inte får tippa över.

– Att vara säljare ett helt yrkesliv har varit tufft men jag har också haft väldigt roligt. Det ena måste väga upp det andra. Jag kan ta smällar och tjyvnyp så länge det är övervägande kul. Man måste vara stark, annars går man sönder – grejar man det kan det vara det bästa jobbet.

Fotnot: Unionenklubben på företaget bekräftar bilden av en press från den utländska ledningen som sipprar ner på alla i organisationen.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arbetsmiljö

Från prostitution till övervakning - Carl avslöjar den svenska kontorshistorien

Dåtidens hybridjobb, fattiga gatflickor och hatade trälhav. Carl Cederström är aktuell med boken Kontoret.
– Det är fortfarande en löftesrik plats, där man kan bli befordrad, eller förälskad, säger han.
Elisabeth Brising Publicerad 30 oktober 2026, kl 06:01
Svenska industritjänstemannaförbundets kontor på Scheelegatan 1950. Män och kvinnor syns vid skrivbord.
Så här såg det ut på Svenska industritjänstemannaförbundets kontor på Scheelegatan 1950. Foto: Svenska Dagbladet, Herman Ronninger (1895-1976)

Varför ville du skriva de svenska tjänstemännen historia? 

Författaren Carl Cederström.
Carl Cederström. Foto: Karl Nordlund

– Jag slogs av att det inte finns någon ordentlig svensk kontorshistoria. Om du tittar på arbetares historia så får man en bild av första majtåg, stridigheter och protester, säger säger Carl Cederström, professor i företagsekonomi vid Stockholms universitet och författare. 

Tjänstemännen var från början skeptiska till fackföreningar. 

– De hade kamratföreningar där man spelade schack och hade danser. 
I dag är det omvänt, fler tjänstemän är anslutna till facket än arbetare. Det beror på de enorma strukturförändringar som skett i arbetslivet de senaste 100 åren.

Vad förvånade dig mest när du dök ner i tjänstemännens historia?

– Att de från 1600-talet till 1900-talets början arbetade i två pass med en lång paus däremellan. På 1600-talet började man på morgonen klockan 06-10 sedan gick man hem och åt dagens viktigaste mål mitt på dagen och vilade några timmar. Sedan gick man tillbaka och jobbade klockan 14-17. Uttrycken äta middag och sova middag kommer därifrån. 

Låga löner och dyra kläder drev prostitution 

– Men det kom en debatt under andra delen av 1800-talet om att det blivit för krångligt att äta hemma och gå tillbaka. Lars Johan Hierta introducerade nymodigheten quick lunch från USA, för att fler skulle orka jobba klockan 09-17 på kontoret och hålla sig pigga. 

Vissa kvinnor på 1890-talet prostituerade sig för att ha råd att jobba kvar på kontor. Varför?

– Lönerna var låga. På 1890-talet visade en studie av hur kvinnor hade det på de första kontoren att lönerna inte täckte kostnaderna för de kläder som krävdes för att vara stilig och tjusig – som man förväntades vara på kontoren. Många av de anställda kvinnorna hade pengar hemifrån (eftersom de flesta var ogifta och bodde hemma reds. anm.), men en del hade inte samma förutsättningar. För dem fanns bara alternativet att jobba på natten som prostituerande också.

Carl Cederström
Carl Cederström är författare till Kontoret - en historia om arbetsplatserna som format Sverige. Foto: Karl Nordlund/Bonnier

När du tittar tillbaka – finns det något som är sig likt? 

– Vissa saker är konstanta: Kontoret är fortfarande löftesrikt, en plats där något kan hända. Man kan bli befordrad, eller förälskad. Samtidigt är det en plats som är mördande tråkig. De samexisterar på ett väldigt förvånande och konstant sätt genom historien. Kontoret har också alltid varit en plats där man hoppas göra en klassresa. 

Något som verkar återkomma är raseriet mot öppna kontorslandskap, varför?

– Det har aldrig drivits av de som ska jobba där, utan av andra, arbetsgivare som vill spara pengar. När man förde in arbetssalarna kallades de trälhav, och det blev stora protester, som när SJ i Tomteboda skulle slå ut alla väggar 1926. 

Starka protester fick arbetssalar att dö ut 

– Personalen såg inget annat syfte än att spara och övervaka personalen ännu mer. Protesterna blev så starka att salarna dog ut och det blev fler mindre kontorsrum i korridorer på 1940-50-talet. 

Vad stör oss mer genom tiderna på kontoret? 

– Andra människor, som alltid. Att inte få utföra jobbet som man vill. Övervakningen, att känna att man inte är betrodd i att man gör ett bra jobb. Långa resvägar, om man har det. Att bli tillsagd att man måste jobba på ena eller andra stället. 

Du säger att till och med hybridjobb funnits förr?

– Ja, man gick in till jobbet och hämtade papper och gick sedan hem och arbetade i fred. Att jobba nio till fem, fem dagar per vecka blev cementerat först på 1960-talet och på 1970– och 80-talet när kvinnor klev in i arbetslivet på allvar. Nu är det vanligt att ta med jobbet hem igen, men då har man hittat på ett nytt namn för det.  

Vilket av alla kontor du studerat skulle du vilja besöka?

– Det hade varit underbart att åka tillbaka i tiden. Till Kreugerpalatset när det var nybyggt med sina påkostade direktörsrum. Eller den västra flygeln i slottet Tre kronor, där Kammarkollegiet höll till på 1600-talet. Men det var nog fruktansvärda arbetsplatser, med mörka, kalla och dragiga rum. I dag är många av de sämre kontoren ändå bättre att arbeta i.

Svenskar på kontor
Drygt två miljoner svenskar arbetar i branscher och yrken på ett kontor, enligt SCB. Det gör att en stor del av landets drygt 5 miljoner sysselsatta har kontoret som arbetsplats. Öppet kontorslandskap dominerar arbetsmiljön.