Hoppa till huvudinnehåll
Arbetsmiljö

Säljaren Göran: ”Man måste vara stark, annars går man sönder”

Nära 30 års framgångsrik försäljning är inte mycket värt om man inte når budget. Det har toppsäljaren Göran nyligen fått erfara efter att hans största kund plötsligt frös alla inköp.
Ola Rennstam Publicerad 10 april 2019, kl 15:09
Johnér
13,5 procent av Unionens yrkesverksamma medlemmar arbetar som säljare. Johnér

Nu sitter jag i ”skruvstädet” och det finns en förväntan att jag ska söka andra jobb.

Det säger Göran, som har jobbat som säljare i den internationella jättekoncernen i snart 30 år. Han har arbetat sig uppåt i företaget och har i dag en position där han ansvarar för affärer för mångmiljonbelopp. Det är affärsuppgörelser som kan ta allt från ett par månader till ett par år. Att vara ute och träffa kunder är det bästa han vet.

– Jag kan verkligen det här jobbet, men vet också vad jag är mindre duktig på. Det kan vara en honungsfälla om det går riktigt bra och man har många affärer i omlopp samtidigt. För mig har det varit en mognadsprocess att lära mig att säga nej, för tackar man ja till allt räcker plötsligt dygnets timmar inte till.

Han bär en ledig mörk kavaj och svarta jeans och har håret bakåtstruket. Framtoningen är mjuk och behaglig och rimmar illa med klichébilden av en framgångsrik säljare som tuff och påstridig. Pondus och självförtroende är det däremot ingen brist på.

Pressen att inte misslyckas är enorm och den har tärt på mig

Som säljare gäller det att alltid ligga på topp – att inte nå budget finns inte. Och det är extra tydligt när man befinner sig på Görans nivå. Budgeten han ska leverera baserar sig på avdelningens fjolårsresultat och är inte förhandlingsbar. De som visar tecken på minskad hunger eller haltande resultat blir ifrågasatta av ledningen.

Läs mer Unionen: Hårdare klimat för säljare

– Pressen att inte misslyckas är enorm och den har tärt på mig. Jag har sett många duktiga kollegor bli brutalt behandlade internt för att de inte nått sina försäljningsmål, berättar han.

Den som kan hantera pressen och ro affärer i hamn kan däremot tjäna enorma belopp. Görans grundlön är 70 000 kronor i månaden men han tjänar i själva verket mycket mer, oftast mellan en och två miljoner om året tack vare ett provisionssystem.

– Varje medalj har en baksida. I det här jobbet arbetar du mer eller mindre jämt. Någon period låg jag på 1 100 övertidstimmar. Men jag har inte rätt att klaga, jag har fått uppskattning och blivit belönad. Men jag hade inte fått vara kvar så här länge om jag inte levererat.

Att det kan svänga snabbt på toppen har Göran nyligen fått erfara. Görans överlägset största kund, som årligen köper tjänster från bolaget för över en miljard, drog förra året i nödbromsen och frös alla inköp. Plötsligt var det omöjligt för honom att göra affärer.

Läs mer: Tipsen till dig som vill bli säljare

– Det gick av förklarliga skäl inte så bra för mig förra året, så nu sitter jag själv i ”skruvstädet”. Häromdagen fick jag en ”heads up” av min chef och nu behöver jag ta ställning till min situation.

Att Göran klarat budget alla andra år och dragit in enorma belopp till sin arbetsgivare är inget som skyddar honom från att bli ifrågasatt. Inte heller att försäljningstappet beror på yttre faktorer som han inte kunnat styra över. Göran konstaterar luttrat att hos hans arbetsgivare är man aldrig bättre än sin senaste affär.

– Mina chefer förstår, men de har i sin tur chefer över sig utomlands som struntar fullständigt i orsaken, för dem talar siffrorna sitt tydliga språk. Jag får nog inte sparken men det finns en klar förväntan att jag ska söka andra jobb. Jag får se hur jag gör för jag skulle få lappsjuka av att sitta här i huset och leka kontor bland alla som tror att livet är en Excelfil.

– Jag beklagar mig inte, för jag vet vad jag gett mig in på och kan spelreglerna. Men helst skulle jag förstås önskat att få sluta av eget val.

Göran nämner vikten av balans i arbetslivet, att vågskålen inte får tippa över.

– Att vara säljare ett helt yrkesliv har varit tufft men jag har också haft väldigt roligt. Det ena måste väga upp det andra. Jag kan ta smällar och tjyvnyp så länge det är övervägande kul. Man måste vara stark, annars går man sönder – grejar man det kan det vara det bästa jobbet.

Fotnot: Unionenklubben på företaget bekräftar bilden av en press från den utländska ledningen som sipprar ner på alla i organisationen.

Till vänster en medicinsnurra på Apotek, till höger Stephanie Nielsen, Norrköping.
Arbetsmiljöproblem, tystnadskultur och rädsla för repressalier. Så beskrivs situationen på tre svenska apotekskedjor av Unionens klubbar. Många medlemmar tycker det är svårt att påverka arbetsmiljön, säger Stephanie Nielsen, Unionens riksklubbordförande på Kronans apotek. Foto: Gorm Kallestad/Scanpix/Henrik Witt.

Unionens fackombud på tre apotekskedjor har varnat för låg bemanning, stress och svårighet att hinna ta pauser. De har också berättat om personal som inte vågar säga nej till övertid eller till att ta pass i andra butiker. 

Unionens företrädare berättar också att det finns en oro bland apoteksanställda när det gäller att kritisera arbetsmiljön öppet. De upplever en repressaliekultur, oavsett om det stämmer eller ej, säger Lena Svensson, Unionens riksklubbordförande på Apotek Hjärtat. 

Lena Svensson.
Lena Svensson. Foto: Anna-Lena Lundqvist.

– Många vågar inte föra fram sina åsikter eller driva ärenden av rädsla för att till exempel få sämre schema, eller bli ifrågasatta när de ska vabba, säger hon.  

Vågar inte uppge arbetsplats

Stephanie Nielsen, Unionens riksklubbordförande på Kronans apotek, ser liknande problem med tystnad. 

Hon berättar om medlemmar som vänder sig till facket. Men när arbetsmiljöombudet frågar:  Var jobbar du? Vi behöver prata med din chef - då vågar inte medlemmen uppge det. 

– Där stannar det fackliga arbetet av, säger Stephanie Nielsen. 

Vad beror det på att man inte vågar uppge ens var man arbetar?

Stephanie Nielsen. Foto: Henrik Witt.

– Det är väldigt små arbetsgrupper på apotek. Man jobbar nära sin chef och vill inte skapa någon spricka eller att det blir dålig stämning. 

Enligt Stephanie Nielsen är det vanligt att man som anställd förstorar upp risken i att prata om problem i arbetsmiljön. Många tror att de kommer få särbehandling om man kallar in facket. 

– I många fall tror inte jag det är fallet. Men det finns förstås bra och mindre bra chefer, säger hon.

Stephanie Nielsen vill kanske kalla det för tystnadskultur men inte en repressaliekultur för hon har aldrig hört om någon som straffats. Däremot upplever medlemmarna att det är svårt att påverka arbetsmiljön. 

– Många försöker prata med chefen men får inget gehör för chefen sitter i samma situation, de får veta att de måste visa resultat och att enda sättet är att spara på personalkostnader.

Finns tillräcklig kunskap om arbetsrätt bland cheferna?

– Det är väldigt olika. Många regionchefer är superbra, andra skulle jag vilja hålla en utbildning med. Om inte kunskapen om arbetsrätt finns hos dem kan de inte heller stötta apotekscheferna. 

”Uppgifter avfärdas och ifrågasätts”

Per Skoglund.
Per Skoglund. Foto: Privat

Per Skoglund, Unionens riksklubbordförande på statligt ägda Apoteket, upplever att kritik som förs fram inte leder till förändring. 

Arbetsmiljöombud har presenterat en fackgemensam enkät för företagets HR-representanter. Den visade att en tredjedel av medlemmarna i Unionen och Sveriges Farmaceuter inte hinner sitta ner och ta en paus under arbetsdagen. 

– Tyvärr har vi inte sett att vår arbetsgivare tagit till sig av det våra arbetsmiljöombud presenterat utan våra uppgifter avfärdas och ifrågasätts, säger Per Skoglund. 

Finns en tystnadskultur på Apoteket?

– Ja jag anser det. Men det är svårt att bevisa. Många gånger får jag höra att saker inte funkar men medlemmar vågar inte begära att vi driver det i en förhandling. 

Finns en rädsla för repressalier?

– Ja. 

Vad är det man är rädd för?

– Till exempel sämre löneutveckling och schema. 

Vad krävs för att förändra det?

– Vi får höra av ledningen att vi måste peka ut på vilka arbetsplatser uppfattningen finns. Men grundproblemet är ju att man inte vågar. Att peka ut det stället ger snarast motsatt effekt. Jag anser att vi måste jobba med att ändra kulturen och det är inget vi gör i en handvändning.

Arbetsmiljö

Fackets starka kritik mot apoteken: ”Tuffare än någonsin”

Elisabeth Brising Publicerad 17 april 2024, kl 06:01
Fackets starka kritik mot apoteken: ”Tuffare än någonsin”
Till vänster en anställd apotek sorterar mediciner, oskärpa. Till höger olika medicinkartor med piller.
Fackets starka kritik mot apoteken: ”Tuffare än någonsin”

Svårt prata om arbetsmiljön i media

När Kollega vill intervjua anställda på apoteken om de arbetsmiljöproblem som dyker upp i anonyma medlemsenkäter är det svårt att få någon att ställa upp. 

Tidningen Svensk Farmaci skriver också i en intervju med arbetsgivarna för tre apotekskedjor ”När det gäller ledarskap så får vi på Svensk Farmaci ibland signaler från våra läsare som arbetar på öppenvårdsapotek att de inte vill medverka i tidningen med namn för att de är rädda för repressalier från sina chefer, samt att de som har medverkat får negativ feedback från sina chefer kring detta?”. 

Efterlysning: Jobbar du på apotek eller har du gjort det och slutat? Har du upplevt en ohälsosam arbetsmiljö och vill berätta om det i Kollega? Tipsa oss! Om du vill vara anonym – läs det här först