Hoppa till huvudinnehåll
Ledare

”Titta inte bort”

Publicerad 30 november 2018, kl 11:00
Colourbox
Colourbox

Du borde åka tillbaka till ditt hemland!” ”Jävla svarting.” Sådana kommentarer får apoteksanställda med utländsk bakgrund höra från kunder. Detta 80 år efter Kristallnatten, den nazistiska attacken mot den judiska befolkningen som ofta ses som inledningen till Förintelsen.

Nu är dagens Sverige inte Tyskland anno 1938. I Tyskland, liksom i stora delar av övriga Europa, fanns en utbredd antisemitism. Det bäddade för att protesterna mot förföljelsen uteblev.

I Sverige delar de allra flesta av oss en övertygelse om människors lika värde. Det betyder inte att vi saknar fördomar. Det om inte annat visar det som de apoteksanställda berättar om i vårt reportage.

Läs mer: "Kunden sa jävla apa"

Vi kan självklart inte acceptera att anställda utsätts för rasism på sina arbetsplatser. Att apoteken nu väljer att polisanmäla förövarna är utmärkt.

Men rasismen kan inte lagstiftas bort. För att få bukt med den krävs också att vi som individer står upp för vår övertygelse. Det är när vi tittar bort och håller tyst som det är som farligast.
Foto: Christopher Hunt
Niklas Hallstedt
Tf chefredaktör och ansvarig utgivare
[email protected]



Foto: Christopher Hunt

Ledare

Hur nära ska chefen gå i utvecklingssamtalet?

Nu är tiden för utvecklingssamtalen på många arbetsplatser. Men hur personliga ska de vara egentligen?
Helena Ingvarsdotter Publicerad 13 februari 2024, kl 12:58
Helena Ingvarsdotter, chefredaktör och ansvarig utgivare för Chef & Karriär samt Kollega. Foto: Klas Sjöberg.

Så här års håller vi utvecklingssamtal. Följer upp tidigare mål och skapar nya samt listar behovet av kompetensutveckling. Men syftet är även att nå ökad arbetsglädje och då måste samtalet dessutom bli personligt. Det är inte alla bekväma med, att hamna i fokus. Man kan vara blyg. Eller motståndare till upplägget.

”Varför ska vi utvecklas hela tiden? Räcker det inte att vi gör det vi ska?” Ungefär så sa en medarbetare till mig för många år sedan. Bakom låg, tror jag, en önskan att ”få vara som man är”. 

Räcker det inte att vi gör det vi ska?

Ska chefer försöka ändra beteenden? Jag tycker att det finns något som skaver med det – vi människor är olika och det är bra. Ett korrigerande kan skapa en känsla av att inte duga. Å andra sidan påverkar vissa beteenden andras arbetsmiljö negativt och måste stävjas.

Som så mycket annat i ledarskapet är det en balansgång, och lätt att kliva fel. Jag tror ändå på att våga gå nära, för ibland är det först då de viktigaste sakerna uppdagas – som att någon innerst inne inte trivs i nuvarande roll eller är på väg mot överansträngning.