Hoppa till huvudinnehåll
Ledare

Ung i sinnet

Sverige lär vara det mest åldersfixerade landet i världen. Ingen annanstans tycks åldern spela så stor roll för oss själva och för omgivningen som här. Och märkligt nog så är det sällan i särskilt positiva sammanhang. I stället för att fira att vi blivit aningen klokare och mer erfarna talar vi om 30-, 40- och 50-årskriser.
Naljen Ståhlström Publicerad 29 januari 2015, kl 13:51

Men så är också hela samhället uppbyggt runt de där tio sifforna i personnumret. När vi söker jobb är åldern ofta det första vi ombeds fylla i, som om den vore lika viktig på cv:t som antalet högskolepoäng.

Våra livsfaser ska följa en bestämd åldersordning.


I kölvattnet är det lätt att både göra sig skyldig till och utsättas för åldersdiskriminering. Inte medvetet kanske, men vi har så lätt för att åldersbestämma allt, sätta bäst före datum inte bara på mjölkpaketet.

Våra livsfaser ska följa en bestämd åldersordning. Skola och högre utbildning före 30 fyllda, följt av familj, barn,
karriär och fast jobb. Sedan gäller det att ha det tryggt och ordnat, åtminstone på jobbfronten, för blir du av med jobbet när du är runt 50, ja, då kan du få det tufft.

Jag har på nära håll följt en väninnas kamp. Precis innan hon fyllde 50 organiserade ledningen om och hon blev
uppsagd på grund av arbetsbrist. Min väninna är välutbildad, hade chefsansvar och var omtyckt av alla för sina prestationer och för sin personlighet. Men vad hjälpte det.

Minns fortfarande kvällen när vi satt vid mitt köksbord och pratade om framtiden. Inte kunde någon av oss ana
att det skulle ta tre år av intensivt jobbsökande innan hon till slut landade. Av och till dök lediga jobb upp som hon hade en klockren profil för, men hon blev inte ens kallad till intervju.

...såg hennes ålder och erfarenhet som en tillgång.

Men till slut fanns det en personalchef därute som inte tyckte som alla andra, som såg hennes ålder och erfarenhet som en tillgång.

I det här numret av Kollega har vi träffat Nils och Lena som båda har passerat 50 och som lyckats att skaffa nya jobb. Läs om hur de gjorde och deras bästa tips. För visst är det så att det finns arbetsgivare i Sverige som inte ser åldern som ett hinder, utan som tvärtom förstår hur viktigt det är att ha varierande åldrar i en arbetsgrupp.

Bläddra i tidningen!

Läs årets första nummer av tidningen Kollega digitalt här

Ledare

Hur nära ska chefen gå i utvecklingssamtalet?

Nu är tiden för utvecklingssamtalen på många arbetsplatser. Men hur personliga ska de vara egentligen?
Helena Ingvarsdotter Publicerad 13 februari 2024, kl 12:58
Helena Ingvarsdotter, chefredaktör och ansvarig utgivare för Chef & Karriär samt Kollega. Foto: Klas Sjöberg.

Så här års håller vi utvecklingssamtal. Följer upp tidigare mål och skapar nya samt listar behovet av kompetensutveckling. Men syftet är även att nå ökad arbetsglädje och då måste samtalet dessutom bli personligt. Det är inte alla bekväma med, att hamna i fokus. Man kan vara blyg. Eller motståndare till upplägget.

”Varför ska vi utvecklas hela tiden? Räcker det inte att vi gör det vi ska?” Ungefär så sa en medarbetare till mig för många år sedan. Bakom låg, tror jag, en önskan att ”få vara som man är”. 

Räcker det inte att vi gör det vi ska?

Ska chefer försöka ändra beteenden? Jag tycker att det finns något som skaver med det – vi människor är olika och det är bra. Ett korrigerande kan skapa en känsla av att inte duga. Å andra sidan påverkar vissa beteenden andras arbetsmiljö negativt och måste stävjas.

Som så mycket annat i ledarskapet är det en balansgång, och lätt att kliva fel. Jag tror ändå på att våga gå nära, för ibland är det först då de viktigaste sakerna uppdagas – som att någon innerst inne inte trivs i nuvarande roll eller är på väg mot överansträngning.

Ledare

Mörka moln på solig himmel när Unionen höll kongress

Unionen har hållit kongress och där diskuterades AI, arbetstid, hållbarhet, löner och en massa annat som rör jobbet. Med på kongressen fanns också fackliga ledare från Belarus som blivit fängslade och förföljda – en påminnelse om att aldrig ta demokratin för given.
Helena Ingvarsdotter Publicerad 16 november 2023, kl 06:01
Helena Ingvarsdotter
Helena Ingvarsdotter, chefredaktör Kollega och Chef & Karriär. Foto: Klas Sjöberg

Votering! Det efterfrågades flitigt i soliga Karlstad där Unionens nyligen höll kongress. Ordet betyder omröstning och ombuden kan begära det om det är osäkert hur många som ropade ja till det ena eller andra förslaget till beslut.

För den som inte brukar delta på liknande möten är ordet kanske inte välkänt. Så är det med så kallade fackuttryck – fiffiga för att de är exakta men ibland svåra för utomstående. Förmodligen använder du själv ett gäng sådana begrepp. Vi på Kollega har gjort ett ”knäck” (journalistord som betyder artikel) om fackord och förkortningar från arbetslivet – ta en titt här för att se hur många av dem du känner igen.

För kongressdeltagare krävs det tåligt sittfläsk, den saken är klar

Tillbaka till kongressen, som hålls vart fjärde år. Ombuden från hela landet diskuterade förbättringar av löner och arbetsmiljö och en mängd andra frågor som har med jobbet och facket att göra. Till exempel arbetstid, hållbarhetsarbete, AI:s påverkan på framtida jobb, behovet av fler unga på fackliga uppdrag och huruvida förbundet har gått för långt i digitaliseringen av fackliga kurser och evenemang. Engagemanget var stort och diskussionerna blev långa – för kongressdeltagare krävs det tåligt sittfläsk, den saken är klar.

Trots det soliga vädret var det också en kongress där de mörka molnen från övriga världen kom nära och vi påmindes om hur priviligierade vi är samt att vi aldrig kan ta demokratin för given. Flera gäster från Belarus berättade om hur fackligt aktiva döms till långa fängelsestraff, många av dem trots att de är gamla och sjuka. Att fängsla fackliga företrädare och ledare är ju förfärligt, och det händer alldeles nära oss – det är bara 80 mil mellan huvudstäderna Stockholm och Minsk.