Hoppa till huvudinnehåll
Ledare

Var inte en liten lort – stå upp mot fördomar och rasism

Säg emot när någon uttalar sig rasistiskt eller på annat sätt fördomsfullt – även om det tar emot, för det gör nytta. Inte med en gång, men på sikt.
Helena Ingvarsdotter Publicerad 10 november 2021, kl 06:01
Christopher Hunt
Helena Ingvarsdotter, chefredaktör Kollega och Chef & Karriär. Christopher Hunt

Året var 1980, jag gick i femman i mellanstadiet och det skulle snart hållas folkomröstning om kärnkraften. Ämnet intresserade oss barn och vi frågade alla vuxna i skolan vad de skulle rösta på. Ibland fick vi svar. Som den här dagen när en lärare pekade ut linje ett som favorit och fick en applåd från knappt hälften av eleverna i klassen som också var för kärnkraften – drygt andra halvan höll på linje tre.

Så långt inga konstigheter. Men när läraren skulle förklara sitt ställningstagande blev det besvärligt. Hen motiverade nämligen sitt ja till kärnkraft med att säga något nedsättande om människor från arabvärlden (där oljan kom ifrån).

Jag kommer ihåg hur det kändes, hur arg jag blev. Och ledsen. Och chockad. Det var första gången jag hörde en vuxen uttala något öppet rasistiskt. Jag sade emot. Jag minns hur obehagligt det var, för jag hade inte kontroll över känslorna.

Efteråt skämdes jag över att jag inte bara hållit tyst för det blev ju som man brukar säga ”dålig stämning”. Men nu är jag glad att mitt 11-åriga jag reagerade. Som Jonatan säger i Astrid Lindgrens Bröderna Lejonhjärta: ”Ibland måste man göra saker man inte vågar, annars är man ingen människa utan bara en liten lort.”

Och forskningen ger mig rätt, det är vetenskapligt bevisat att människor som bemöter fördomar gör skillnad. Inte i stunden, men på sikt. Att inte agera mot ett rasistiskt eller på annat sätt fördomsfullt uttalande, ökar risken att sådana beteenden normaliseras. Dock är det förstås inte optimalt att gå på i affekt som jag gjorde som barn i det där klassrummet. Det är heller inte rätt väg att angripa personen som säger något, utan reaktionen ska handla om innehållet i det som sägs. Hur gör man det på ett bra sätt? I Kollega får du en hel del tips på fiffiga sätt att svara, missa inte det. 

Läs mer: Så bemöter du rasism på jobbet

Ledare

Hur nära ska chefen gå i utvecklingssamtalet?

Nu är tiden för utvecklingssamtalen på många arbetsplatser. Men hur personliga ska de vara egentligen?
Helena Ingvarsdotter Publicerad 13 februari 2024, kl 12:58
Helena Ingvarsdotter, chefredaktör och ansvarig utgivare för Chef & Karriär samt Kollega. Foto: Klas Sjöberg.

Så här års håller vi utvecklingssamtal. Följer upp tidigare mål och skapar nya samt listar behovet av kompetensutveckling. Men syftet är även att nå ökad arbetsglädje och då måste samtalet dessutom bli personligt. Det är inte alla bekväma med, att hamna i fokus. Man kan vara blyg. Eller motståndare till upplägget.

”Varför ska vi utvecklas hela tiden? Räcker det inte att vi gör det vi ska?” Ungefär så sa en medarbetare till mig för många år sedan. Bakom låg, tror jag, en önskan att ”få vara som man är”. 

Räcker det inte att vi gör det vi ska?

Ska chefer försöka ändra beteenden? Jag tycker att det finns något som skaver med det – vi människor är olika och det är bra. Ett korrigerande kan skapa en känsla av att inte duga. Å andra sidan påverkar vissa beteenden andras arbetsmiljö negativt och måste stävjas.

Som så mycket annat i ledarskapet är det en balansgång, och lätt att kliva fel. Jag tror ändå på att våga gå nära, för ibland är det först då de viktigaste sakerna uppdagas – som att någon innerst inne inte trivs i nuvarande roll eller är på väg mot överansträngning.