Läs mer: Två i veckan dör av mobbning
Läs mer: Gör facket tillräckligt?
JAG FICK BRÖSTSMÄRTOR OCH SVIMMADE
Efter två år av mobbning drabbades jag plötsligt av fruktansvärda smärtor i bröstet och hann knappt resa mig upp förrän jag svimmade. Jag vaknade några sekunder senare på golvet med en kudde under huvudet och massor av oroliga kollegor omkring mig som talade om att ambulansen var på väg. Väl på sjukhuset konstaterades det snabbt att jag varken hade drabbats av hjärtinfarkt eller något annat som hade med hjärtat att göra. Den mest troliga förklaringen var att jag hade drabbats av en panikångestattack.
Martin
DET TOG FYRA ÅR ATT KOMMA IGEN
Mobbningen fortsatte under flera år, sista året var fruktansvärt. Jag vaknade på nätterna med hjärtklappning och helt svettig. Jag var sjukligt trött, hade ont i kroppen hela tiden och grät för minsta lilla på jobbet. Hoten och det konstiga beteendet fortsatte. Hon gömde saker, ljög mig rakt upp i ansiktet och nekade mig information om allt möjligt. Trots att det var uppenbart vem och vad som var problemet så gjorde arbetsgivaren inget. När jag till slut krävde att de måste lösa problemet fick jag sparken. Hon är kvar som chef.
Ungefär fyra år senare har jag lyckats ta mig upp ur mörkret och startat eget, en anledning är att jag inte vågar ta mig in på en ny arbetsplats. Flera av de åren har jag gått i terapi. Jag har inte heller energin till att jobba heltid och min ekonomi är i botten för att jag inte klarat av att arbeta normalt sedan dess.
Lisa
DET SPREDS LÖGNER OM MIG
Samtal tystnade tvärt när jag kom in i rummet. Jag blev titt som tätt inkallad till chefen, efter att ”Anita” varit där och spridit lögner om mig. När jag gick till skyddsombudet och berättade om min situation, blev jag straffad av chefen genom att bli fråntagen en del av mina arbetsuppgifter. Efter tre år fick jag en utmattningsdepression och hade suicidtankar. Jag är fortfarande rädd och vill därför vara anonym.
Anonym
ARTIKELN VÄCKTE KÄNSLORNA PÅ NYTT
Den sista tiden var värst, det slutade i att man frös ut mig helt. Man slutade prata med mig, man sa inte god morgon, frågade inte om vi skulle äta lunch. Kom jag in i ett rum där alla satt och fikade så klev alla upp och gick in till sina rum eller arbetsplatser. Jag kan än i dag, ett och ett halvt år senare, fortfarande fundera på om jag inbillade mig saker eller om jag faktiskt var mobbad. Er artikel väckte känslor som jag trodde att jag hade lyckats komma över men det var läskigt hur det bara sköljde över mig. Jag fick bita ihop lite för att inte börja gråta, jag blev chockad över att jag reagerar så.
Mats
Vi hade en chef som skällde ut folk och kallade sina medarbetare för idioter och inkompetenta. HR kände till problemet och har nu skickat honom på ledarskapsutbildning för att han ska lära sig att tygla sitt humör. När jag började pratade han om att min kompetens var unik, att jag var en viktig kugge på företaget och att jag skulle driva viktiga projekt. När jag anmälde honom för mobbning plockade han bort flera av mina arbetsuppgifter.
Jag mådde jättedåligt. Jag hade svårt att sova, gnisslade tänder på nätterna och fick stora blåsor på fingrarna.
Under semestern fick jag ett sms som kallade mig till ett möte när jag var tillbaka. Där fick jag veta att de ville säga upp mig. Jag kontaktade facket, som rådde mig att acceptera uppsägningen: ’Annars kommer de att följa varje steg du tar.’ Jag ville inte sluta och sa till fackgubben att jag kunde visa honom chefens otrevliga sms och att han kunde prata med andra anställda om hur chefen betedde sig, men det var han inte intresserad av. Så till slut gick jag med på att sluta med avgångsvederlag. Jag har funderat mycket på fackets roll när det gäller mobbning. I mitt fall lät de hellre folk sluta än att ta tag i grundproblemet.
Håkan
Läs mer: Gör facket tillräckligt?
Läs mer: Fullt möjligt att förhindra mobbning
Följ #tvåiveckan i Kollegas sociala kanaler, på webben och i nästa nummer av tidningen.
