För att ta reda på vad migrän kostar samhället i form av produktionsbortfall, både på grund av sjukfrånvaro och vid sjuknärvaro, har Huvudvärksförbundet gett IHE, Institutet för Hälso- och Sjukvårdsekonomi, i uppdrag att göra en studie där 630 personer, med minst 7 migrändagar i månaden, deltagit.

IHE kom fram till är att den totala årliga kostnaden i form av produktionsbortfall bland den i dag förvärvsarbetande delen av Sveriges befolkning kan beräknas uppgå till cirka 4,9 miljarder kronor, motsvarande i genomsnitt 2,4 miljoner arbetsdagar eller cirka 9 500 heltidstjänster per år.

I en organisation med 1 000 anställda kan den årliga kostnaden i form av produktionsbortfall uppgå till omkring 1 miljon kronor, vilket motsvarar cirka 500 arbetsdagar eller cirka två heltidstjänster.

I en kommentar till undersökningen påpekar Huvudvärksförbundet att om produktionsbortfallet ska minskas så måste landets migränvård blir bättre. En ståndpunkt som inte minst läkaren och huvudvärksexperten Mattias Linde håller med om.

– Det råder stor okunskap och ignorans inom vården och bland landstingspolitiker när det gäller huvudvärk. Därför är behandlingen av huvudvärk också väldigt ojämlik, beroende på var man bor i landet, och många sjuka får inte rätt behandling, säger Mattias Linde, som även är professor i neurologi liksom styrelseledamot i de svenska läkarnas huvudvärkssällskap och aktiv i det internationella nätverket International Headache Society.

Läs mer: Huvudvärk – misstrodd folksjukdom

– Eftersom det bara finns ett fåtal nationella regler har de regionala landstingen möjlighet att sätta käppar i hjulet för den behandling man som läkare vill ge. Och så gör de ofta. I exempelvis Stockholm är det lite bättre. Men i många andra regioner är det stendött när det gäller kunskap och viljan att hjälpa människor med kroniskt migrän och annan svår huvudvärk. Och då får inte heller dessa ta del av sin rättmätiga del av landstingsbudgeten för hjärnans sjukdomar, vilket också är oetiskt och går tvärt emot WHO:s riktlinjer och praxis i andra delar av världen.

Varför är det så?
– En spekulation är att det beror på att det framför allt är en kvinnosjukdom, en annan att det är en så stor folksjukdom att det är skrämmande att göra något annat än att försöka negligera det. För annars måste man helt lägga om rodret och satsa jättemycket pengar på forskning och behandling. Men jag tror också att en annan anledning är att många ansvariga inte tycker det här är viktigt därför att de tänker att ingen ändå dör av huvudvärk.

Som landstingsanställd läkare känner han sig ofta bakbunden eftersom han inte kan ge svårt migränsjuka människor rätt behandling. I dag vet man exempelvis att  en del av dessa kan bli helt friska om de behandlas med biologiska läkemedel. Vilket ett landsting kan ställa sig helt kallsinnigt till, hävdar Mattias Linde.

– Egentligen tycker jag att alla ska ha rätt till samma vård. Men för att jag ändå ska kunna behandla en del svårt migränsjuka människor utifrån mitt eget huvud och internationell praxis, och då ibland även ge patienter biologiska läkemedel, har jag känt mig tvungen att också ha en egen privat klinik.

Läs mer: "Smärtan var outhärdlig"

– Biologiska läkemedel använder man för övrigt bara som en sista utväg och efter noggrant övervägande, också därför att de kostar jämförelsevis mycket. Men om de förskrivs av en neurolog till en patient med kronisk migrän ska de enligt nationella riktlinjer ändå kunna ingå i högkostnadsskyddet.

Läs mer: 200 olika sorters huvudvärk